Marängfluff
Jag var och provade brudklänningar igår. Jag har egentligen inte tänkt att köpa en klänning, utan istället designa den själv och låta mamma sy den så jag får den precis som jag vill ha den. Jag hade dock bara tänkt att gifta mig en gång och jag har alltid velat åtminstone en gång få frossa i och prova marängklänningar. Det känns inte som man har ett giltigt skäl att göra det om man faktiskt inte på riktigt planerar bröllop. Så därför hade jag bokat en tid för klänningsprovning i en butik här i stan.
Åh, vad roligt det var. Jag tappade räkningen ganska snabbt på hur många klänningar jag provade och det var allt från gräddbakelser med långa släp till korta, chica blåsor. Jag fann inte min drömklänning men fick massa inspiration och framförallt riktigt bröllopsfeeling! Mamma och syster var med som smakråd och vi hade jättekul.
Tyvärr togs jag inte om hand av trevligaste butiksbiträdet, hon förstörde tyvärr upplevelsen lite. Vad inte särskilt lyhörd för mina önskemål utan plockade fram och propsade på de klänningar hon tyckte om. Jag fick säga till flera gånger om vad jag ville prova för modeller innan hon lyssnade. Dessutom verkade hon bli sur över att jag inte bestämde mig för en klänning där och då. Men man måste väl ha rätt att prova och fundera mer än en kvart över vad man vill bära eftersom det trots allt rör en viktig dag och ganska mycket pengar. Låter jag bridezilla-aktig nu?
Jag rekommenderar verkligen alla blivande brudar (och även de tjejer som inte vill gifta sig) att åtminstone en gång gå och prova riktiga brudklänningar bara för att det är så roligt. Jag tror inte provandet är över för min del...Det finns ju faktiskt en bröllopsbutik till i stan och nästa vecka åker jag till Stockholm..!
Jag har nog haft lite svårt hittills att förstå att vi faktiskt ska gifta oss om drygt ett halvår, men nu börjar det kännas mer på riktigt!
Bilder: Klänningen ovan är inte i närheten av min drömklänning utan är bara ett exempel på vad jag provade igår. Det var inte jag som bestämde och plockade fram klänningarna.
Tokig tårta!
Ja! Yes, I do! Oui!
Nu, när våra nära och kära vet så kan jag förtydliga nyheten här! I augusti, sex och ett halvt år efter att jag funnit mina drömmars man så blir jag fru! Klas fru! Och han blir givetivis min man och det känns så himla rätt och fint och underbart på alla vis! Jag älskar dig Klas, nu och för alltid!
Bild: Jag och Klas, nyår för fyra år sedan. (Min dator har bristande bildarkiv)