Namngivning
Vi har valt att inte döpa Sixten, för det känns helt enkelt inte rätt för oss. Eftersom vi inte är troende skulle det kännas konstigt att stå i kyrkan och ljuga om att vi ska uppfostra Sixten med den kristna tron. Vi tycker att det är bättre att han i så fall får fatta ett sådant beslut själv när han är gammal nog att inse vad ett dop innebär. Istället ska vi anordna en egen namngivningsfest för honom. För vi vill ju ändå samla släkt och de närmsta vännerna för att välkomna Sixten och fira att han har kommit till oss.
Namngivningsceremonin äger rum på söndag och jag börja bli lite smått stressad. Har planerat det här i ungefär ett halvår men inte kommit till skott med alla förberedelser förrän nu, veckan innan. Som vanligt är vi ute i sista sekunden. Inbjudningarna är iallafall skickade och efter många om och men har alla "o.s.a:t". Lokalen är bokad och vi ska titta på den imorgon. Imorgon ska jag även beställa tårtor. Kvar återstår inköp av dekorationer, duk, dryck och någon slags förtäring. Samt att vi ska bestämma exakt hur ceremonin ska gå till, vilket bara är lite löst planerat än så länge. Och en film och ett fotoalbum ska förhoppningsvis blir klara i tid också, hur det nu ska gå till?
Känner mig ganska nervös inför söndag samtidigt som det ska bli så himla roligt! Det jobbiga med att ha namngivningsceremoni istället för dop är att vi får planera och hålla i allt själva. Med dop låter man ju prästen sköta jobbet och sedan är det bara att bjuda på mat/fika efteråt. Det här känns ju iochförsig mycket mer personligt och äkta, för oss.
Nu ska vi som sagt hålla i ceremonin själva. Många gäster har frågat om det kommer en präst iallafall när vi har sagt att vi ska ha namngivningsceremoni istället för dop i kyrkan. När vi har sagt nej, det blir inget kristet, ingen dopklänning och inget vatten på huvudet, så blir de lite förbryllade och undrar hur det då ska gå till? Då har vi sagt att det får ni se...lite överraskning ska det ju vara. Och nu känns det som alla har jättehöga förväntningar på det här och jag får grym prestationsångest. Men det känns faktiskt lättare nu när jag har skrivit av mig här. Får berätta på söndag eller måndag hur det gick med allt.
Namngivningsceremonin äger rum på söndag och jag börja bli lite smått stressad. Har planerat det här i ungefär ett halvår men inte kommit till skott med alla förberedelser förrän nu, veckan innan. Som vanligt är vi ute i sista sekunden. Inbjudningarna är iallafall skickade och efter många om och men har alla "o.s.a:t". Lokalen är bokad och vi ska titta på den imorgon. Imorgon ska jag även beställa tårtor. Kvar återstår inköp av dekorationer, duk, dryck och någon slags förtäring. Samt att vi ska bestämma exakt hur ceremonin ska gå till, vilket bara är lite löst planerat än så länge. Och en film och ett fotoalbum ska förhoppningsvis blir klara i tid också, hur det nu ska gå till?
Känner mig ganska nervös inför söndag samtidigt som det ska bli så himla roligt! Det jobbiga med att ha namngivningsceremoni istället för dop är att vi får planera och hålla i allt själva. Med dop låter man ju prästen sköta jobbet och sedan är det bara att bjuda på mat/fika efteråt. Det här känns ju iochförsig mycket mer personligt och äkta, för oss.
Nu ska vi som sagt hålla i ceremonin själva. Många gäster har frågat om det kommer en präst iallafall när vi har sagt att vi ska ha namngivningsceremoni istället för dop i kyrkan. När vi har sagt nej, det blir inget kristet, ingen dopklänning och inget vatten på huvudet, så blir de lite förbryllade och undrar hur det då ska gå till? Då har vi sagt att det får ni se...lite överraskning ska det ju vara. Och nu känns det som alla har jättehöga förväntningar på det här och jag får grym prestationsångest. Men det känns faktiskt lättare nu när jag har skrivit av mig här. Får berätta på söndag eller måndag hur det gick med allt.
Kommentarer
Trackback