Inskolad
Idag är det sista inskolningsdagen (som har pågått i sen måndag förra veckan) för Sixten på förskolan. Sedan börjar han där på "riktigt" på tisdag efter påsk när jag går i skolan och Klas börjar jobba igen.
Det har gått så himla bra med inskolningen sen dag ett att vi har utökat tiden som han är där nu för att han ska hinna vara med på alla aktiviteter under dagen som frukost, lunch och vila så att vi vet att det funkar.
Jag hade ju lite ångest förut över att lämna bort honom till främmande människor, även om jag tycker att förskola är toppen! Men det känns så himla bra nu när man har träffat förskolelärarna och framförallt ser vad Sixten tycker. Han verkar tycka att det är toppen att gå på förskola. Fast jag hade iofs. inte trott något annat heller. Han är så himla social och framåt. Han bara springer in och börjar leka så fort man klätt av honom ytterkläderna. Han hinner knappt vinka när man säger hej då. Och när Klas hämtar honom säger han -Pappa! och blir jätteglad, men verkar inte ha bråttom hem. Det känns som bra tecken.
Han är dock lite gnällig på eftermiddagen och kvällen och gråter lite när han ser mig. Vi har inte riktigt komit in i de ultimata sovtiderna för förskola men det ger sig nog snart. Och det känns som en naturlig reaktion att han är ledsen när vi har varit ifrån varandra halva dagen och äntligen träffas igen. Men när vi läst en bok eller två så är det bättre igen.
Det känns konstigt att ens lilla lilla bebis blivit en liten stor förskolepojk. Det värker i mammahjärtat av både kärlek, stolthet och ångest över att tiden går så fort.
Jag var och lämnade honom för en stund sen på förskolan och nu ska jag studera hela dagen lång. Klas hämtar vid 14.00.
Ciao!
Det har gått så himla bra med inskolningen sen dag ett att vi har utökat tiden som han är där nu för att han ska hinna vara med på alla aktiviteter under dagen som frukost, lunch och vila så att vi vet att det funkar.
Jag hade ju lite ångest förut över att lämna bort honom till främmande människor, även om jag tycker att förskola är toppen! Men det känns så himla bra nu när man har träffat förskolelärarna och framförallt ser vad Sixten tycker. Han verkar tycka att det är toppen att gå på förskola. Fast jag hade iofs. inte trott något annat heller. Han är så himla social och framåt. Han bara springer in och börjar leka så fort man klätt av honom ytterkläderna. Han hinner knappt vinka när man säger hej då. Och när Klas hämtar honom säger han -Pappa! och blir jätteglad, men verkar inte ha bråttom hem. Det känns som bra tecken.
Han är dock lite gnällig på eftermiddagen och kvällen och gråter lite när han ser mig. Vi har inte riktigt komit in i de ultimata sovtiderna för förskola men det ger sig nog snart. Och det känns som en naturlig reaktion att han är ledsen när vi har varit ifrån varandra halva dagen och äntligen träffas igen. Men när vi läst en bok eller två så är det bättre igen.
Det känns konstigt att ens lilla lilla bebis blivit en liten stor förskolepojk. Det värker i mammahjärtat av både kärlek, stolthet och ångest över att tiden går så fort.
Jag var och lämnade honom för en stund sen på förskolan och nu ska jag studera hela dagen lång. Klas hämtar vid 14.00.
Ciao!
Kommentarer
Trackback