Konfekt - godbitar i mitt liv

Igår hade jag och Klas en jättemysig kväll. Egentligen gjorde vi inget särskilt, vi handlade, lagade god mat (as always när vi lagar ihop)  pratade med bebisen i magen och tittade på TV tillsammans, men ändå blev jag helt varm och glad i kroppen. Jag hade haft en ganska tråkig dag med tvätt, värk, oro och stress, sen kommer Klas hem och är helt glad och underbar som bara han kan vara. Det smittade som tur var av sig på mig och jag somnade med en lycklig känsla, trots omständigheterna under dagen. Klas är nog den enda som kan få mig att skratta och le hur ledsen och pissigt jag än mår. Ibland får jag dåligt samvete för att jag får vara så här lycklig och ha ett så här underbart liv. Dumt. Samtidigt vet jag att jag är värd det. Det enda jävligt orättvisa är att det finns fler som verkligen är värda samma lycka, men inte får det. Varför? Det är min stora önskan just nu, att allt ska ordna sig till det bästa för dem.

Något som var särskilt glädjande idag var att min barnmorskan sa, efter jag berättat om att jag har haft mycket sammandragningar och värk senaste veckorna och särskilt dagarna, att vår bebis kanske kommer lite tidigare än beräknat. Hoppas hon har rätt. Är i v. 37 så bebis får komma när den vill nu, den är mer än välkommen. Åh, vad jag längtar! Längtan har inte direkt blivit mindre efter att Carro och Simon fick sin supersöta son i fredags. Hoppas få träffa underverket och de nyblivna föräldrarna i veckan.

Nu ska jag laga middag till min underbara man som snart slutar jobba. Sedan ska vi åka och fira hans ena lillebror på hans födelsedag, efter det Yoga, sedan DHW, såklart.