Förlossningen I

Hmm...eftersom jag började skriva om förlossningen iochmed att vattnet gått och värkarna satte igång kanske jag även skulle berätta hur resten av tiden innan Sixten kom, gick. Det verkar bli en ganska lång berättelse så jag dela upp den i flera delar. Här är första delen på fortsättningen.

Som jag skrev i inlägget Hemma igen så hade vi fått en ny tid för kontroll på förlossningen klockan 9.30 den 21 november.

Värkarna startade ju den 20 november och under kvällen blev de starkare, jag kopplade på TENS-apparten och försökte sova, men värkarna tilltog och kom mer och mer regelbundet, så jag sov i 10-minuters intervaller. Inte mycket sömn den natten alltså. Gick upp vid sju på morgonen någon gång. Då var det för jobbigt att ligga still i sängen. Satte mig på en stol i duschen och spolade med varmtvarmt vatten, det hjälpte ganska mycket just då. Försökte äta frukost men mådde så himla illa att jag inte fick i mig särskilt mycket. Värkarna var ganska jobbiga men Klas var hela tiden där och andades med mig. Nu såg vi verkligen till att väskan var packad och det började bli ganska jobbigt att vara hemma. Skönt att vi redan hade en tid på förlossningen, då slapp vi ringa och fråga om det var dags att komma in i det här läget.

Utanför förlossningen blev jag jätteledsen för jag var rädd för att jag inte skulle vara något öppen och vi skulle bli hemskickade efter kontrollen igen. Men jag hade ju faktiskt ganska regelbundna värkar som kom med 5 min mellanrum. En barnmorska kom och öppnade åt oss och vi blev återigen visade in i väntrummet. Under den halvtimmen vi fick vänta där blev jag mer och mer frustrerad, särskilt när ett par fick komma in före oss och hon hade det inte värre än jag! Då bestämde jag mig för att de inte fick skicka hem mig, värkarna kom med 4-5 minuters mellanrum. Till slut blev vi hämtade av en barnmorska som hette Birgitta och visade in oss i ett förlossningsrum, jag blev kopplad till en CTG-apparat igen och jag stod och hängde på en gåstol och andades genom värkarna tillsammans med Klas. Hade fortfarande på mig TENS-apparaten men den hjälpte inte längre.

Efter en stund med CTG'n kunde BM konstatera att värkarna kom tillräckligt tätt och hon undersökte om jag öppnat mig något. Vågade inte hoppas på mer än max 1cm, för att inte bli besviken. Under tiden var Klas och fixade en ny patientbricka till mig eftersom min gamla inte hade rätt adress. När han kom tillbaka kunde jag glatt utropa: "Gissa vem som är öppen 4cm!". Så vi blev inskrivna klockan halv tio på morgonen och slapp åka hem! Det kändes såå skönt och jag var glad igen! Dessutom hade Klas sagt till barnmorskan när jag var på toaletten att jag ville ha ett rum med badkar, det hade inte det första rummet vi blev invisade i. Som tur var kom undersköterskan in då och meddelade att de precis städat och gjort iordning deras sista rum med badkar, så det fick vi! Det var ett av de senast nyrenoverade rummen och vi blev ännu gladare!

Eftersom jag hade haft en så pass tidig vattenavgång blev jag kopplad till ett dropp med penicillin för att inte bebisen skulle få några infektioner. BM visade hur badkaret funkade och jag klädde av mig och klev i. Sedan satt jag där i varmt vatten och hade det skönt (det lindrade värkarna jättemycket) medan Klas hade högläsning för mig ur Martina Haags bok "Hemma hos Martina" (Älskar hennes böcker, de är såå roliga!) Jag fick tillbaka aptiten och åt tre mackor och drack en massa saft.

Sixten

Mio Sixten Thomas Santino Forsell, mitt livs andra stora kärlek!

image201



Född: 21 november
Vikt: 3690 gram
Längd: 52 cm

(Vårt internet har inte fungerat tidigare, därför blev det tyvärr en sen rapportering.) Vi mår bra hela familjen och det är helt underbart och det känns som en dröm att vår lille prins äntligen är hos oss! Tack för alla gratulationer och lyckönskningar! Jag skriver och berättar mer vid ett senare tillfälle! Ställ gärna frågor i kommentarerna!

Ciao

/Mamma :)

Kvällsrapport

Hejsan!

Har haft värkar i snart 12 timmar nu,men de varierar i styrka och tid, ca 5-12 minuter emellan dem. Ibland blir de väldigt regelbundna, för att sedan avta efter ett tag. Så det verkar inte riktigt vilja dra igång på allvar än... Men de är hela tiden där och jag skulle gissa och hoppas på att vi åker in inatt/imorgon bitti.

Sen vi kom hem från förlossningen idag har jag och Klas (förutom att klocka värkar) vilat, myst i soffan, lagat middag och för ett tag sen kom vi hem efter en timmes promenad genom stan. Åh, det gör inte så mycket att det är lite långdraget just nu, för det är så mysigt att gå här och förbereda sig i lugn och ro och mysa och slappna av inför den stora händelsen som snart äger rum.

Nu ska vi gosa ner oss i soffan igen, dricka glögg och äta pepparkakor.

Undrar om jag hinner se Ugly Betty och Desperate Housewives ikväll?

Ciao

Hemma igen

Nu har vi varit på förlossningen och suttit med CTG-apparaten en halvtimme. Det såg bra ut. Värkarna var dock inte tillräckligt regelbundna. Men de är iallafall där. Hoppas att de ökar och blir mer reglbundna så vi får träffa vår bebis idag/ikväll/inatt. Om inte...så har vi fått en ny tid för kontroll klockan 9.30 imorgon igen.

Nu ska vi lägga oss i soffan och vila, sedan blir det promenad för att förhoppningsvis sätta fart på det hela.

Just det, precis när vi skulle gå in till förlossningen mötte vi samma par som vi träffade i väntrummet igår, på väg därifrån. Hon hade också fått värkar nu. Vore roligt om vi träffar dem uppe på BB sen.

Är lite glad att det inte dragit igång ordentligt än, för det var helt fullt på förlossningen nu. Förhoppningsvis är det lite färre när det är dags för oss, på riktigt.

Ciao

Lite ont

Godmorgon!

Jag vaknade vid 7 imorse, sedan dess har jag haft värkar ca. var 8:e minut. De gör lagom ont. Ondare än vad det gjort tidigare iallafall. Hoppas det håller i sig eller ökar och inte avtar. Vill verkligen att det ska sätta igång nu. Vi ska iallafall in till förlossningen vid 10.00 för kontroll, som jag sa i tidigare inlägg. Antar att det blir en koll med CTG igen.

Nu kommer en värk till. Får gå upp och gå nu när de kommer. Sitta gör för ont. Vad coolt det känns att de verkligen kommer med 7-8 min mellanrum.

Ska nog väcka Klas nu och äta frukost.

Ciao

Lite ont

Godmorgon!

Jag vaknade vid 7 imorse, sedan dess har jag haft värkar ca. var 8:e minut. De gör lagom ont. Ondare än vad det gjort tidigare iallafall. Hoppas det håller i sig eller ökar och inte avtar. Vill verkligen att det ska sätta igång nu. Vi ska iallafall in till förlossningen vid 10.00 för kontroll, som jag sa i tidigare inlägg. Antar att det blir en koll med CTG igen.

Nu kommer en värk till. Får gå upp och gå nu när de kommer. Sitta gör för ont. Vad coolt det känns att de verkligen kommer med 7-8 min mellanrum.

Ska nog väcka Klas nu och äta frukost.

Ciao

Vattenavgång!

Vaknade 03.40 av något blött och varmt . Vattnet!, tänkte jag direkt. Vågade dock inte riktigt tro på det. Ställde mig upp för att se om det hände något mer, då vaknade Klas och jag sa att -nu har nog vattnet gått...kanske... -Oj, sa han. Är du säker? -Nee. Men efter att ha gått på toaletten, bytt trosor och satt i en binda så var jag ganska säker. -Jo, jag är ganska säker på att det är vattnet. -Då får vi väl ringa in till förlossningen, sa min älskling lugnt.

Sagt och gjort. Fick prata med en jättetrevlig barnmorska som sa att eftersom huvudet är fixerat på bebisen så kunde vi sova vidare lite och var välkomna in för kontroll på morgonen vid 8-9-tiden. Skönt, kände mig inte direkt fit for fight klockan fyra i morse.

Men det var ju lättare sagt än gjort att somna om, låg och vred och vände på mig och huvudet snurrade av tusen tankar. Vi hade ställt klockan på 7 och efter ett tag måste jag ha somnat en liten stund iallafall.

Drog oss upp efter ett tag, packade det sista till BB-väskan, ifall vi inte skulle komma tillbaka hem, man vet ju aldrig, åt god frukost, gick runt och fnissade och mös. Kändes helt overkligt. Sedan åkte vi in till förlossningen och var där 08.40.

Blev mottagna av barnmorskan Birgitta som bad oss sitta ner och vänta i väntrummet en stund, alla CTG-apparater var tydligen redan upptagna. Efter ett tag kom ytterliggare ett par och gjorde oss sällskap. De hade också haft vattenavgång, fast redan i lördags och skulle också in på kontroll. Det var roligt att sitta där och prata med dem och tiden gick fortare. Cirka 9.30 kom Birgitta tillbaka och sa att nu var det vår tur.

Vi kom in i ett litet rum och jag fick sitta med CTG-kurva i en halvtimme. Hade faktiskt några sammandragningar redan då, men inget som var värre än mensvärk. Bebisen rörde sig mycket, hjärtljuden var fina så h*n verkade må bra. Det var mysigt att sitta där med Klas och iaktta kurvorna som skrevs ut på remsan.

Sedan var det dags för en mindre trevlig sak, gynundersökning. Mycket riktigt kunde Birgitta konstatera att det var vattenavgång. Kändes skönt att det inte var falskt alarm igen. Sedan fick vi se bebisen med ultraljud igen för att undersöka hur mycket vatten som var kvar i magen. Det såg fint ut. Efter det tog vi min temp, även den normal, sedan fick vi åka hem.

Om värkarna inte sätter igång innan så har vi tid för en ny kontroll på förlossningen klockan 10 imorgon. Men vi hoppas givetvis att bebisen inte drar ut på det alltför länge. Nu är vi såå himla nyfikna och förväntansfulla på vårt lilla hjärta!

Vi var klara på förlossningen vid 12-tiden, mycket väntan... Fast vi underhöll oss själva ganska bra, jag var helt fnissig och Klas var inte så dålig han heller. Sedan dess har vi handlat godis, en febertermometer (ska ta tempen morgon och kväll nu, tills värkarbetet sätter igång) och så har vi käkat MAX-mat (kolhydratladdning, haha), slappat och sovit i soffan, städat och grejjat (nu är det jättefint här hemma).

Har lite sammandragningar ibland, men inte jätteofta och de gör inte särskilt ont, så vi tänkte dra en sväng till Babyproffsen nu för att klaga på vår vagn som vi fått fel färg på.

Om jag inte uppdaterar på ett tag så har nog förlossningen dragit igång på allvar. Nu har iallafall startskottet gått!

Ciao!

Att vara gravid

Tänkte bara passa på att skriva lite tankar om hur det är att vara gravid innan det är över och jag glömmer bort det.

Även om jag har haft foglossning (meaning jäkligt ont i höfter, bäcken och rygg) sen innan inskrivningen i v. 12, gått upp X antal kilon, blivit uppsvälld som en michelingubbe, känt mig smidig som ett kylskåp, fått humörsvängningar gånger tusen, vaknat  i snitt minst en gång per natt sen början av graviditeten för att gå på toaletten, inte druckit vin eller en endaste cosmo sen februari, haft förvärkar och sammandragningar i flera veckor, blivit magtafsad ständigt och jämt av både folk jag känner och inte känner (fast om de frågar snällt är det ok och ganska mysigt), stått ut med att folk anser sig ha rätten att fritt kalla mig vad de vill (tjockis är de flestas favorit?), lägga sig i min viktuppgång (har du med det att göra?) och utstått allmänt vädrande av åsikter som man till ogravida håller tyst om och drabbats av ännu fler "krämpor" som jag inte minns eller vill nämna här så är det här det bästa jag varit med om!

Det kanske låter konstigt?

Men att personligen vara med om -vad jag tycker- livets största mirakelär helt obytbart!

Att få vara med på denna drygt 9 månader långa resa, märka på kroppen att någon växer där inne, gå på ultraljud och se miraklet som växer, känna de första sparkarna, få höra bebisens hjärtljud, få massvis av positiva kommentarer om både mig och magen, leka med bebisen (peta på magen och den "petar" tillbaka, somna med en lite krabat som rör sig där inne och dela denna upplevelsen med mannen i mitt liv gör det här till det största och mest fantastiska jag någonsin varit med om! Skriver jag mer börjar jag nog lipa...

Ja, jag ville bara få ur mig lite känslor och tankar så att jag aldrig någonsin glömmer bort hur det är att vara gravid.

Är otroligt tacksam över att jag i mitt liv fått vara med om detta åtminstone en gång.

Tänk att detta underbara kommer blir ännu mer underbart när miraklet äntligen kommer till världen.

Wow.

Kärlek.

Längtan

Ååh, vad jag längtar efter att förlossningen ska sätta igång! Åh, vad jag längtar efter att bebisen läggs upp på min mage och vi äntligen får träffa den lilla personen som har bott i mig så länge!

Jag vill föda NU!

Men hur mycket jag än längtar och väntar verkar inget hända.

Jag vet att jag inte kommer vara gravid för evigt och att det kommer hända när som helst. Trots det känns det ändå ganska hopplöst ibland. Ååååh....

Älskade lilla barn, kom ut! 

Ska gå och lägga mig nu så att jag sover bort en del av tiden som jag går här och längtar...

Ciao

Partay?

Okey bebis, du har missat ditt leveransdatum med 4 dagar nu...

Eftersom du inte redan har kommit trots att vi längtat och tjatat så... Stannar du i magen under helgen så att mamma och pappa kan gå på födelsedagsfest hos Anton och
Danielle imorgon?  Mamma vill också gärna träffa sina vänner Johanna och Ellen som äntligen kommer till stan i helgen, annars får hon inte träffa dem förrän i jul...

Ja...du har ju inte lyssnat tidigare när vi snällt  har bett dig att komma, men nu kanske du vill göra det? Givetvis blir vi överlyckliga om du väljer att komma i helgen, du är värd alla missade fester i världen! Men som sagt, du kanske vill vara gullig mot dina föräldrar och vänta till måndag?

Älskar Dig/ mamma

Cupcakes

Idag har jag bakat delikata jordgubbsmuffins och hallonmuffins. Bra att ha att bjuda på när släkt och vänner strömmar till och ska titta på vårt mirakel. Miraklet har dock inte anlänt än.

Är två dagar över tiden idag. Var hos barnmorskan och bebis verkar må finfint i magen, som fortfarande växer. Hon/han har sjunkit ner en bit nu sa barnmorskan, så vi får hoppas på att det betyder att det är dags snart. Sa till henne att jag aldrig hade trott att jag skulle gå över tiden, med tanke på alla sammandragningar och förvärkar jag haft under X antal veckor. -Det trodde faktiskt inte jag heller, sa hon då. Bebis, du har lurat oss alla...

Nu fortsätter Desperate Housewives!

Ciao

Snopet

Jaha, här sitter man nu på beräknad födelsedag utan en tillstymmelse till att något skulle vara på G. Snopet. Jag som var ganska säker på att vår bebis tillochmed skulle komma i förväg, men icke.

Undrar hur länge man ska behöva vänta egentligen?





Magen idag. Bebis kom ut!

I pity myself

Vaknade halv åtta i morse, utan värkar, ville inte gå upp utan drog täcket över huvudet och sov till tio. Vaknar med huvudvärk pga för lång sömn men fortfarande inte ett enda tecken på att bebis skulle vara på G.

Fy sjutton vilken seg och tråkig dag det här har varit. Har legat i soffan (vår nya, som för övrigt är underbar), kollat på Sex and the City och läst Amelia Jul, för att ha annat att tänka på än bebis. Men det är verkligen lättare sagt än gjort. Danielle tycker att jag lever lyxliv som varken pluggar eller jobbar. Men just nu önskar jag nästan att jag gjorde det, bara för att ha något att göra. Samtidigt orkar jag ingenting. Det är såå stökigt här hemma pga allt soffemballage m.m. Men jag orkar bara inte göra något åt det. Fan, vad jag tycker synd om mig själv idag. Usch.

Pics

Upptäckte just att jag inte har lagt upp några bilder på jättelänge. Själv så hatar jag att läsa bloggar med bara en massa texten och inga bilder. Så här kommer en bild helt enkelt.

image168

Jag, för nästan 2 veckor sedan. Magen växer så det knakar. Svullnar gör jag också. Gick förbi en vän idag och hälsade, hon kände först inte igen mig. Kanske inte så konstigt. Jag känner knappt igen mig själv när jag ser mig i spegeln. Känner mig mest som en michelingubbe nu. Särskilt när jag kollar på bilder tagna före graviditeten. Jeez, jag var ju smal! Skönt att vätskan iallafall försvinner hyffsat fort när bebisen har kommit.

Fixerad

Idag har jag varit hos barnmorskan. Bebisens hjärtljud var fina och magen växer som den ska. Härligt att få bekräftat att bebis verkar må prima där inne. Dessutom har h*n fixerat sig! Hurra! Då är det ju ingen omöjlighet att det blir födelsedag på torsdag! Nödplanen  om ingen bebis kommer, för att hålla mitt humör uppe är att fira Halloween med Klas, Danielle och Anton.

Lycka

Igår hade jag och Klas en jättemysig kväll. Egentligen gjorde vi inget särskilt, vi handlade, lagade god mat (as always när vi lagar ihop)  pratade med bebisen i magen och tittade på TV tillsammans, men ändå blev jag helt varm och glad i kroppen. Jag hade haft en ganska tråkig dag med tvätt, värk, oro och stress, sen kommer Klas hem och är helt glad och underbar som bara han kan vara. Det smittade som tur var av sig på mig och jag somnade med en lycklig känsla, trots omständigheterna under dagen. Klas är nog den enda som kan få mig att skratta och le hur ledsen och pissigt jag än mår. Ibland får jag dåligt samvete för att jag får vara så här lycklig och ha ett så här underbart liv. Dumt. Samtidigt vet jag att jag är värd det. Det enda jävligt orättvisa är att det finns fler som verkligen är värda samma lycka, men inte får det. Varför? Det är min stora önskan just nu, att allt ska ordna sig till det bästa för dem.

Något som var särskilt glädjande idag var att min barnmorskan sa, efter jag berättat om att jag har haft mycket sammandragningar och värk senaste veckorna och särskilt dagarna, att vår bebis kanske kommer lite tidigare än beräknat. Hoppas hon har rätt. Är i v. 37 så bebis får komma när den vill nu, den är mer än välkommen. Åh, vad jag längtar! Längtan har inte direkt blivit mindre efter att Carro och Simon fick sin supersöta son i fredags. Hoppas få träffa underverket och de nyblivna föräldrarna i veckan.

Nu ska jag laga middag till min underbara man som snart slutar jobba. Sedan ska vi åka och fira hans ena lillebror på hans födelsedag, efter det Yoga, sedan DHW, såklart.

Falskt alarm

Vilken eftermiddag. Spenderat 4 timmar på förlossningen med undersökning av både barnmorska och läkare efter misstänkt vattenavgång. Blev lite nervös där ett tag. Hade vattnet gått hade jag blivit inlagd. Men som tur var, ingen fara på taket. Bebis verkar stanna där ett tag till och allt såg bra ut. Känns bra att h*n får tjocka till sig lite ytterliggare. Samtidigt längtar man ännu mer nu, när det kände så nära.

Ska strax träffa Fjunet och Karamellen utanför ICA, tonight's girls' night.

Ha en härlig fredag!


Magen

På begäran. Bjuder på två magbilder. Tycker det är lite kul att jämföra vad som hänt med magen under 27 veckor.


Magen före
Magen

En fisk i magen?

Igår hände det! Den här gången var jag säker. Jag kände bebisen röra sig i magen för första gången! Wow, vilken häftig känsla! Det är ganska tidigt att känna det i v. 17 som förstföderska, så jag blev ganska förvånad. Oh, vad mysigt det va. Som en liten fisk som sprattlade till eller gjorde en volt eller något. Har känt av skrutten idag med! Gos! Blir coolt när man kan känna det utanpå magen också, men det dröjer nog lite.

Puss

Charlie

Time to drop the big news!

Nu när de vi ville berätta det personligen för vet, så kan jag släppa den stora nyheten på bloggen. Djungeltrumman har ju också redan ljudit i Jönköping:

Jag och min älskade blir föräldrar för första gången i november!


Ibland är livet allt bra underbart.

Får se om detta leder till fler inlägg eller färre. Blir nog dock ingen gravidblogg, men man vet aldrig..? Jag har ju trots allt fler sidor av min personlighet än att vara havande.

Ha det härligt i vårsolen! Det har vi och min växande mage!


ultraljud

Tidigare inlägg