Kärlek
Bilderna i förra inlägget är tagna med mobilkameran. När jag ändå pluggade in telefonen till datorn så bläddrade jag igenom alla bilder och fann bland annat den här. Sixten, inte ens ett dygn gammal. Världens finaste bebis. Som nu inte längre är en bebis, utan ett barn.
Så liten men ändå så stor på samma gång. Nu har det ju blivit en riktig liten person utav honom. Tycker alltid att han har haft personlighet, men den växer fram mer och mer för varje dag. Sixten har vuxit upp till en glad, busig väldigt omtänksam och kärleksfull liten kille. Han är otroligt social och framåt och väldigt orädd. Han verkar helt enkelt väldigt trygg i sig själv, vilket är bland det viktigaste för mig. Han har ganska kort stubin och kan sätta sig på tvären, men det är ofta snabbt glömt. För det mesta har han glimten i ögat och charmar alla han träffar. Han är den finaste jag känner.
Han pratar för fullt nu. Då menar jag verkligen pratar med ord så att man förstår vad han säger. Självklart pratar han inte alltid helt rent, men han han är uppe i flerordsmeningar nu. Tex kom han fram till mig igår med en plastfisk och sa "Fisken simmar många timmar" (vilket han fått från en sång vi sjunger ibland).
På tal om sånger så är han en riktig sångfågel. Jag tror att han sjunger minst lika mycket som han pratar. Både när han sitter och leker för sig själv eller när han sitter i vagnen och vi är ute på stan. Det är allt från bä bä vita lamm ("bä bä lamm, har du nån lullull?") till björnen sover ("björnen sååver, björnen sååver i sitt lugna bord. Han är inte saaarlig!") till sånger han hittar på själv som kan handla om allt möjligt.
Mamma har sagt att jag jämt sjöng som barn och jag har ju sjungt hur mycket som helst för Sixten ända sen han låg i magen. Jag sjunger säkert ett tiotal sånger för honom varje dag så det kanske inte är så konstigt att han alltid går och gnolar på någon visa? Det är iallafall underbart att höra sitt lilla barn sjunga "binka stjärna dää, ondrar va du ää".
Älskade Sixten, det är en gåva att få vara din mamma.
Så liten men ändå så stor på samma gång. Nu har det ju blivit en riktig liten person utav honom. Tycker alltid att han har haft personlighet, men den växer fram mer och mer för varje dag. Sixten har vuxit upp till en glad, busig väldigt omtänksam och kärleksfull liten kille. Han är otroligt social och framåt och väldigt orädd. Han verkar helt enkelt väldigt trygg i sig själv, vilket är bland det viktigaste för mig. Han har ganska kort stubin och kan sätta sig på tvären, men det är ofta snabbt glömt. För det mesta har han glimten i ögat och charmar alla han träffar. Han är den finaste jag känner.
Han pratar för fullt nu. Då menar jag verkligen pratar med ord så att man förstår vad han säger. Självklart pratar han inte alltid helt rent, men han han är uppe i flerordsmeningar nu. Tex kom han fram till mig igår med en plastfisk och sa "Fisken simmar många timmar" (vilket han fått från en sång vi sjunger ibland).
På tal om sånger så är han en riktig sångfågel. Jag tror att han sjunger minst lika mycket som han pratar. Både när han sitter och leker för sig själv eller när han sitter i vagnen och vi är ute på stan. Det är allt från bä bä vita lamm ("bä bä lamm, har du nån lullull?") till björnen sover ("björnen sååver, björnen sååver i sitt lugna bord. Han är inte saaarlig!") till sånger han hittar på själv som kan handla om allt möjligt.
Mamma har sagt att jag jämt sjöng som barn och jag har ju sjungt hur mycket som helst för Sixten ända sen han låg i magen. Jag sjunger säkert ett tiotal sånger för honom varje dag så det kanske inte är så konstigt att han alltid går och gnolar på någon visa? Det är iallafall underbart att höra sitt lilla barn sjunga "binka stjärna dää, ondrar va du ää".
Älskade Sixten, det är en gåva att få vara din mamma.
Kommentarer
Postat av: emelie
Och det är verkligen en gåva att få vara moster Belle till världens finaste lilla kille me, tänk va tiden gått fort och att hanva så liten =)
Trackback