Konfekt - godbitar i mitt liv

Jag vet inte om jag skrev det när jag var gravid med Sixten och om någon i så fall minns det. Men då led jag fruktansvärt av foglossning. Det började redan i vecka 10, förvärrades för varje vecka som gick och var över först tre månader efter förlossningen. Därför bävade jag lite inför den här graviditeten, hur mycket jag än vill ha fler barn, eftersom jag läst att foglossning ofta förvärras med andra barnet. Den här gången är dock hela graviditeten annorlunda, vad gäller nästan alla symtom, inklusive foglossningen, som jag knappt märkt av. Jag är så fruktansvärt tacksam varje dag över att slippa värken. Jag vet inte om det har att göra med att jag redan från början den här gången visste vilka kroppsställningar och ansträngningar som förvärrar värken och försöker undvika dem eller om mitt bäcken är så vidgat sen förra gången att det inte blir en lika stor ansträngning den här gången. I vilket fall som helst så är det jäkligt skönt att slippa. Så för att visa min tacksamhet (för vem vet jag inte, mig själv?) så har jag plockat iordning och gjort fint i hela lägenheten, vilktet tog sin lilla tid eftersom vårt hem nästan alltid är ett ständigt kaos. Detta hade inte varit möjligt förra graviditeten i samma vecka. Jag är nöjd med mig själv! Men Klas får dammsuga.