Konfekt - godbitar i mitt liv

Hade förträngt hur mycket det tar på mina krafter att vara höggravid. Att samtidigt gå i skolan 125% och ha en 3½-åring gör att jag inte håller ihop till så mycket mer än så. Det är så konstigt att ha så lite energi. Jag vaknar varje morgon och har storslagna planer (läs normala planer) för dagen och det slutar med att jag kanske orkar göra en tredjedel. Nästan varje kväll ligger jag som en säck potatis i soffan och undrar vad som hände och hur dagen gick så fort. Jag orkar knappt tänka en klar tanke än mindre kommunicera. I går natt sov jag (med undantag för kisspauser) otroliga 14 timmar! Jag kan oftast inte ligga i sängen mer än 8-9 timmar. Så jag var chockad när jag vaknade och såg att klockan var halv tre på eftermiddagen! Inte hade jag problem att somna på kvällen heller. Men jag antar att det var vad min kropp behövde. Nu är resten av familjen på fiskemässa och jag sitter hemma i röran och undrra om jag ska städa, gå ut, sy eller helt enkelt bara gå och lägga mig. Fast det känns så förbaskat tråkigt så är det det sistnämnda som lockar mest. Det är mysigt när bebisen sparkar annars är jag otroligt trött på att vara gravid. Jag försöker trösta mig med att även om jag går maximalt över tiden så är det bara 61 dagar kvar...

Vilket skämt att jag skulle kunna vänta till Valborg med att pyssla och fixa inför filurens ankomst. Redan ikväll har jag samlat ihop alla kläder i stl. 50 och 56 och lagt ner i en byrålåda i vårt sovrum, där även bebisen ska bo till en början. Det är en härligt blandad kompott i färger, ärvt, second-hand och nytt! Det är bra att jag har kläderna lätt tillgängliga så att jag inte glömmer bort hur mycket vi redan har till grynet. Har lätt att förtränga det annars och bara köpa mer och mer...För bebiskläder måste vara bland det sötaste som finns, efter bebisen i kläderna förstås. Och så är det härligt att kunna kika ner i lådan och dagdrömma om skrutten när längtan blir för stor.

Jag vet inte om jag skrev det när jag var gravid med Sixten och om någon i så fall minns det. Men då led jag fruktansvärt av foglossning. Det började redan i vecka 10, förvärrades för varje vecka som gick och var över först tre månader efter förlossningen. Därför bävade jag lite inför den här graviditeten, hur mycket jag än vill ha fler barn, eftersom jag läst att foglossning ofta förvärras med andra barnet. Den här gången är dock hela graviditeten annorlunda, vad gäller nästan alla symtom, inklusive foglossningen, som jag knappt märkt av. Jag är så fruktansvärt tacksam varje dag över att slippa värken. Jag vet inte om det har att göra med att jag redan från början den här gången visste vilka kroppsställningar och ansträngningar som förvärrar värken och försöker undvika dem eller om mitt bäcken är så vidgat sen förra gången att det inte blir en lika stor ansträngning den här gången. I vilket fall som helst så är det jäkligt skönt att slippa. Så för att visa min tacksamhet (för vem vet jag inte, mig själv?) så har jag plockat iordning och gjort fint i hela lägenheten, vilktet tog sin lilla tid eftersom vårt hem nästan alltid är ett ständigt kaos. Detta hade inte varit möjligt förra graviditeten i samma vecka. Jag är nöjd med mig själv! Men Klas får dammsuga.

Okej, det kanske inte är särskilt vettigt att lägga en månads studiemedel på en vagn till bebisen när vi redan har en fin, fullt fungerande vagn. Men hon/han ska i alla fall inte bara få ärvda saker. Den här fina filten med mopsar i ekologisk bomull designad av Cecilia Blankens för Me&I är ämnad endast för den nya krabaten.