Förlossningen I
Hmm...eftersom jag började skriva om förlossningen iochmed att vattnet gått och värkarna satte igång kanske jag även skulle berätta hur resten av tiden innan Sixten kom, gick. Det verkar bli en ganska lång berättelse så jag dela upp den i flera delar. Här är första delen på fortsättningen.
Som jag skrev i inlägget Hemma igen så hade vi fått en ny tid för kontroll på förlossningen klockan 9.30 den 21 november.
Värkarna startade ju den 20 november och under kvällen blev de starkare, jag kopplade på TENS-apparten och försökte sova, men värkarna tilltog och kom mer och mer regelbundet, så jag sov i 10-minuters intervaller. Inte mycket sömn den natten alltså. Gick upp vid sju på morgonen någon gång. Då var det för jobbigt att ligga still i sängen. Satte mig på en stol i duschen och spolade med varmtvarmt vatten, det hjälpte ganska mycket just då. Försökte äta frukost men mådde så himla illa att jag inte fick i mig särskilt mycket. Värkarna var ganska jobbiga men Klas var hela tiden där och andades med mig. Nu såg vi verkligen till att väskan var packad och det började bli ganska jobbigt att vara hemma. Skönt att vi redan hade en tid på förlossningen, då slapp vi ringa och fråga om det var dags att komma in i det här läget.
Utanför förlossningen blev jag jätteledsen för jag var rädd för att jag inte skulle vara något öppen och vi skulle bli hemskickade efter kontrollen igen. Men jag hade ju faktiskt ganska regelbundna värkar som kom med 5 min mellanrum. En barnmorska kom och öppnade åt oss och vi blev återigen visade in i väntrummet. Under den halvtimmen vi fick vänta där blev jag mer och mer frustrerad, särskilt när ett par fick komma in före oss och hon hade det inte värre än jag! Då bestämde jag mig för att de inte fick skicka hem mig, värkarna kom med 4-5 minuters mellanrum. Till slut blev vi hämtade av en barnmorska som hette Birgitta och visade in oss i ett förlossningsrum, jag blev kopplad till en CTG-apparat igen och jag stod och hängde på en gåstol och andades genom värkarna tillsammans med Klas. Hade fortfarande på mig TENS-apparaten men den hjälpte inte längre.
Efter en stund med CTG'n kunde BM konstatera att värkarna kom tillräckligt tätt och hon undersökte om jag öppnat mig något. Vågade inte hoppas på mer än max 1cm, för att inte bli besviken. Under tiden var Klas och fixade en ny patientbricka till mig eftersom min gamla inte hade rätt adress. När han kom tillbaka kunde jag glatt utropa: "Gissa vem som är öppen 4cm!". Så vi blev inskrivna klockan halv tio på morgonen och slapp åka hem! Det kändes såå skönt och jag var glad igen! Dessutom hade Klas sagt till barnmorskan när jag var på toaletten att jag ville ha ett rum med badkar, det hade inte det första rummet vi blev invisade i. Som tur var kom undersköterskan in då och meddelade att de precis städat och gjort iordning deras sista rum med badkar, så det fick vi! Det var ett av de senast nyrenoverade rummen och vi blev ännu gladare!
Eftersom jag hade haft en så pass tidig vattenavgång blev jag kopplad till ett dropp med penicillin för att inte bebisen skulle få några infektioner. BM visade hur badkaret funkade och jag klädde av mig och klev i. Sedan satt jag där i varmt vatten och hade det skönt (det lindrade värkarna jättemycket) medan Klas hade högläsning för mig ur Martina Haags bok "Hemma hos Martina" (Älskar hennes böcker, de är såå roliga!) Jag fick tillbaka aptiten och åt tre mackor och drack en massa saft.
Som jag skrev i inlägget Hemma igen så hade vi fått en ny tid för kontroll på förlossningen klockan 9.30 den 21 november.
Värkarna startade ju den 20 november och under kvällen blev de starkare, jag kopplade på TENS-apparten och försökte sova, men värkarna tilltog och kom mer och mer regelbundet, så jag sov i 10-minuters intervaller. Inte mycket sömn den natten alltså. Gick upp vid sju på morgonen någon gång. Då var det för jobbigt att ligga still i sängen. Satte mig på en stol i duschen och spolade med varmtvarmt vatten, det hjälpte ganska mycket just då. Försökte äta frukost men mådde så himla illa att jag inte fick i mig särskilt mycket. Värkarna var ganska jobbiga men Klas var hela tiden där och andades med mig. Nu såg vi verkligen till att väskan var packad och det började bli ganska jobbigt att vara hemma. Skönt att vi redan hade en tid på förlossningen, då slapp vi ringa och fråga om det var dags att komma in i det här läget.
Utanför förlossningen blev jag jätteledsen för jag var rädd för att jag inte skulle vara något öppen och vi skulle bli hemskickade efter kontrollen igen. Men jag hade ju faktiskt ganska regelbundna värkar som kom med 5 min mellanrum. En barnmorska kom och öppnade åt oss och vi blev återigen visade in i väntrummet. Under den halvtimmen vi fick vänta där blev jag mer och mer frustrerad, särskilt när ett par fick komma in före oss och hon hade det inte värre än jag! Då bestämde jag mig för att de inte fick skicka hem mig, värkarna kom med 4-5 minuters mellanrum. Till slut blev vi hämtade av en barnmorska som hette Birgitta och visade in oss i ett förlossningsrum, jag blev kopplad till en CTG-apparat igen och jag stod och hängde på en gåstol och andades genom värkarna tillsammans med Klas. Hade fortfarande på mig TENS-apparaten men den hjälpte inte längre.
Efter en stund med CTG'n kunde BM konstatera att värkarna kom tillräckligt tätt och hon undersökte om jag öppnat mig något. Vågade inte hoppas på mer än max 1cm, för att inte bli besviken. Under tiden var Klas och fixade en ny patientbricka till mig eftersom min gamla inte hade rätt adress. När han kom tillbaka kunde jag glatt utropa: "Gissa vem som är öppen 4cm!". Så vi blev inskrivna klockan halv tio på morgonen och slapp åka hem! Det kändes såå skönt och jag var glad igen! Dessutom hade Klas sagt till barnmorskan när jag var på toaletten att jag ville ha ett rum med badkar, det hade inte det första rummet vi blev invisade i. Som tur var kom undersköterskan in då och meddelade att de precis städat och gjort iordning deras sista rum med badkar, så det fick vi! Det var ett av de senast nyrenoverade rummen och vi blev ännu gladare!
Eftersom jag hade haft en så pass tidig vattenavgång blev jag kopplad till ett dropp med penicillin för att inte bebisen skulle få några infektioner. BM visade hur badkaret funkade och jag klädde av mig och klev i. Sedan satt jag där i varmt vatten och hade det skönt (det lindrade värkarna jättemycket) medan Klas hade högläsning för mig ur Martina Haags bok "Hemma hos Martina" (Älskar hennes böcker, de är såå roliga!) Jag fick tillbaka aptiten och åt tre mackor och drack en massa saft.
Ursäkta
Ursäkta den dåliga uppdateringen. Har ju sagt att jag ska återuppta bloggandet, berätta om förlossningen och Sixten och allt annat. Och det ska jag också! Anledningen till att jag inte skrivit något än, är att både vår dator och internet har krånglat, tidsbrist och att det är roligare att vara med min bebis än att sitta vid datorn. Men någon dag snart, när han sover så lovar jag att skriva och berätta mera. Så jag har absolut inte slutat blogga, det bara ligger lite på is. Vi mår iallafall jättebra! Att bli mamma är det absolut bästa jag någonsin gjort!
Puss
/Charlotte
Puss
/Charlotte
Sixten
Mio Sixten Thomas Santino Forsell, mitt livs andra stora kärlek!
Född: 21 november
Vikt: 3690 gram
Längd: 52 cm
(Vårt internet har inte fungerat tidigare, därför blev det tyvärr en sen rapportering.) Vi mår bra hela familjen och det är helt underbart och det känns som en dröm att vår lille prins äntligen är hos oss! Tack för alla gratulationer och lyckönskningar! Jag skriver och berättar mer vid ett senare tillfälle! Ställ gärna frågor i kommentarerna!
Ciao
/Mamma :)
Född: 21 november
Vikt: 3690 gram
Längd: 52 cm
(Vårt internet har inte fungerat tidigare, därför blev det tyvärr en sen rapportering.) Vi mår bra hela familjen och det är helt underbart och det känns som en dröm att vår lille prins äntligen är hos oss! Tack för alla gratulationer och lyckönskningar! Jag skriver och berättar mer vid ett senare tillfälle! Ställ gärna frågor i kommentarerna!
Ciao
/Mamma :)