Konfekt - godbitar i mitt liv

Peppade mig själv idag med en hurra-jag-klarade-anatomitentan-present, lite i förväg...Muntan är ju inte förrän nästa onsdag. Men men. Man ska väl vara positiv och optimistisk?
Presenten till mig själv är iallafall de här skorna. Skinn och lagom hög klack, det är absoluta krav från mig. Dessutom är de toksnygga och Charlotte:iga. Frågan är bara om det är tillräckligt bekväma för att få behållas. De skaver lite på malleolus medialis dvs. den inre fotknölen. Ni ser, jag övar latin och anatomi vad jag än gör.
Nu ska jag försöka ligga steget före och läsa om matspjälkningsprocessen som vi har föreläsning om imorgon.
Ciao

Idag är det sista inskolningsdagen (som har pågått i sen måndag förra veckan) för Sixten på förskolan.  Sedan börjar han där på "riktigt" på tisdag efter påsk när jag går i skolan och Klas börjar jobba igen.

Det har gått så himla bra med inskolningen sen dag ett att vi har utökat tiden som han är där nu för att han ska hinna vara med på alla aktiviteter under dagen som frukost, lunch och vila så att vi vet att det funkar.

Jag hade ju lite ångest förut över att lämna bort honom till främmande människor, även om jag tycker att förskola är toppen! Men det känns så himla bra nu när man har träffat förskolelärarna och framförallt ser vad Sixten tycker. Han verkar tycka att det är toppen att gå på förskola. Fast jag hade iofs. inte trott något annat heller. Han är så himla social och framåt. Han bara springer in och börjar leka så fort man klätt av honom ytterkläderna. Han hinner knappt vinka när man säger hej då. Och när Klas hämtar honom säger han -Pappa! och blir jätteglad, men verkar inte ha bråttom hem. Det känns som bra tecken.

Han är dock lite gnällig på eftermiddagen och kvällen och gråter lite när han ser mig. Vi har inte riktigt komit in i de ultimata sovtiderna för förskola men det ger sig nog snart. Och det känns som en naturlig reaktion att han är ledsen när vi har varit ifrån varandra halva dagen och äntligen träffas igen. Men när vi läst en bok eller två så är det bättre igen.

Det känns konstigt att ens lilla lilla bebis blivit en liten stor förskolepojk. Det värker i mammahjärtat av både kärlek, stolthet och ångest över att tiden går så fort.

Jag var och lämnade honom för en stund sen på förskolan och nu ska jag studera hela dagen lång. Klas hämtar vid 14.00.

Ciao!

Anatomikursen slukar och sväljer mig levande. Nästan. Ibland känns det så iallafall. Jag tycker att det är ett jätteintressant och roligt ämne, men det faktum att det är så otroligt mycket vi ska lära oss på alldeles för kort tid tar lite död på glädjen...För att ge er en ledtråd så är kompendiet med målen vi ska uppfylla för att klara kursen ungefär 10 sidor lång. Ganska många mål med andra ord exklusive...vad kan det vara...300 latinska termer?

Känns som jag har satt resten av mitt liv på pause och det enda som existerar är människans anatomi pch fysiologi. När jag inte studerar aktivt så snurrar latinska termer i mitt huvud likt en radiodänga man inte kan bli av med.

Nej, nu ska jag försöka se positivt på det hela. Det försöker jag alltid att göra. Annars går det aldrig. Den här kursen har bara pågått i drygt en vecka men jag har redan lärt mig så otroligt mycket så jag känner mig riktigt smart. Och det är ju faktiskt ett av de mest intressanta ämnen jag vet. Än så länge känner jag mig inte nervös för tentan som är på valborgsmässoafton. Den är i muntlig form, vilket jag tror passar mig väldigt bra.

Jisses, jag har redan gått halva första terminen på min utbildning. Vad fort det gått. Vad roligt jag har haft! Idag kunde jag även lägga mikrobiologin bakom mig som min andra avklarade kurs då jag även klarade den galant! Om jag får skryta. Och det är klart att jag får eftersom det är min blogg och jag tycker att man ska få vara stolt över sig själv och berätta att man är bra!

Nu ska jag kika lite på nervcellen och aktionspotentialen.
Ciao!