Jacket

Jag har dreglat, velat och funderat på den här jackan sen jag såg den första gången i januari. Igår slog jag till och budade på en ny, oanvänd på Tradera. Vann auktionen till ett pris som var 140 kronor under nypris i affären! Fint som snus! Snart har jag denna goding på väg hem till mig! Härligt! Sen väntas bara plusgrader! Knäppa den kan jag väl dock inte göra förrän i juni när den värsta kalaskulan är borta, men det gör inte så mycket när den är så snygg öppen.

V. 28+0

v.28+0
Torsdagar verkar inte vara bra bloggdagar för mig, lyckas aldrig skriva något då. Så här såg magen ut igår iallafall. Tycker fortfarande inte att magen känns särskilt stor. Det är dock skillnad mot förra veckan. Känner mig tyngre, trots att jag inte är det, och stelare. Som en gammal tant ungefär... När jag har suttit stilla länge är jag stel och trög i kroppen och det tar emot att ställa sig upp. Tyvärr har jag också känt av smärta i fogarna, foglossning alltså. Gör såå ont vid sidan av svanskotan och höfterna ibland att benen låser sig. Som tur är varar det bara kortare stunder än så länge. Usch, hoppas att kroppen vänjer sig snart. Annars är det väl bara att stå ut. Slut på gnället. Mindre än 3 månader kvar nu! Hormonerna verkar ha stabiliserat sig lite, har inte lika ruskigt dålig hy som jag hade de första veckorna då jag såg ut som en tonåring i ansiktet full med finnar. Ärtan där inne lever runt för fullt och kan verkligen lägga sig på tvären nu och sen sprätta iväg som en liten fjäder. Verkar som det börjar bli trångt där inne nu? Vi längtar efter dig grynet! Som Sixten säger dagligen: "Mamma, jag väntar på sommaren, för då kommer min bebis och jag längtar efter den..."

Kulan

v. 27+0
Här är dagens mage. Trots att jag missat två torsdagar tycker jag inte att det är någon tydlig skillnad mot v. 24+0. Händer inget vare sig på storleken eller vikten just nu, men jag klagar inte. Jag får säkert mer än nog av det de 13-15 återstående veckorna... Men nu känns magen lagom stor, det syns att jag är gravid men jag känner mig inte stor som ett kylskåp än. Så jag får väl passa på att njuta. Största skillnaden från v.24+0 är att, trots att magen inte vuxit, så har ärtan det. Det sparkas, buffas och far runt där inne ännu mer än förr. Det är ett starkt litet gryn där inne. Fast ibland blir jag rädd då filuren kan ligga och sova flera timmar i sträck och inte ge ett enda livstecken ifrån sig. Men till slut känns det som en kullerbytta där inne och allt är som det ska.

7 år och ½ år

7 år har vi varit tillsammans.
½ år har vi varit gifta.
Jag Älskar Dig Klas.
Inga mer ord behövs. Störst av allt är kärleken.

Märkligt

Det var då märkligt att allt som kan gå fel med vår C-uppsats gör det. Helvete. Men nu orkar jag inte tänka på det mer utan tar helg istället. På måndag löser sig allt, det är jag säker på.

Ge ditt barn 100 möjligheter, istället för 2

Jag trotsade mitt köpförbud lite igår (som annars gått förvånansvärt bra) när jag fick nys om den här boken. Har beställt den på nätet och hoppas få hem den så snart som möjligt! En bok som verkar vara helt i min smak och jag ser jättemycket fram emot att läsa den!
En bok för föräldrar och andra vuxna som är nyfikna på hur barn kan ges fler möjligheter i en könsstereotyp vardag. Författarna skriver om situationer där barn könas och görs till flickor och pojkar. Fällorna och kruxen handlar om alltifrån leksaker och kläder till vänskap och känslor. Till varje fälla finns praktiska och konkreta tips. En verktygslåda för dig som vill skapa utseendemässig, språklig, vänskaplig, känslomässig och kroppslig jämställdhet.

Gnäll

Har knappt varken ork eller inspiration att blogga eller göra något annat heller för den delen just nu. C-uppsatsen snurrar på högvarv i skallen, samtidigt som jag börjat läsa farmakologi, fördjupningskurs (så att jag får ihop 30hp på 14 veckor istället för 20 den här terminen). Är konstant trött och skulle egentligen redan ligga och sussa vid den här tiden för att orka med morgondagen. Men det värsta är att jag drabbats av världens konstigaste illamående som isar i magen och strålar upp i huvudet. Så fruktansvärt obehagligt. Lättar lite när jag är bakåtlutad, men det funkar ju inte att ha den positionen hela dagarna. Börjar bli lite nojig. Tur att jag ska till barnmorskan på fredag. Nu ska jag sova. Massa massa jobb med C-uppsatsen imorgon (som vi ska bli klara med på 11 veckor istället för 20). Tur att jag ska träffa Danielle och äta lunch imorgon. Nu när jag kom på det, och fått gnälla litegrann så känns det lite bättre.