Konfekt - godbitar i mitt liv

Fan, nu känner jag mig såå besviken. Nee, snarare bara dissad. Jag tycker inte att jag har förändrats sen Sixten kom. Klart att jag har mindre tid och inte är lika flexibel som innan, men det är väl inte så konstigt? Annars har jag verkligen ansträngt mig för att vara samma gamla vanliga Charlotte. Men det duger tydligen inte...? Eller så är jag överkänslig av alla hormoner och övertolkar och missförstår allt? Hoppas det.
Mogen jag är som sitter här och gnäller och klagar i ett blogginlägg.

Ja, jag är otroligt nöjd med mitt liv som det är nu. Men det är tråkigt att alla inte verka tycka det.

Ciao

Jag är så fruktansvärt nöjd med mitt liv och min tillvaro nu. Det är sån jäkla lyx att få spendera hela dagarna med min son.
   Idag har vi varit på Friskis och Svettis på mamma-step (man tar med bebisarna som ligger på matta på golvet under tiden mammorn skuttar runt och blir välsvarvade, haha, igen). Vi tränar (tillsammans med mamma -och bebisvännerna på tisdagar och torsdagar och det är riktigt roligt.
   Jag som aldrig varit mycket för att träna eller svettas börjar bli riktigt biten. Det är riktigt roligt att röra sig, svettas och känna endorfinerna rusa runt i kroppen!
   Det är samtidigt väldigt roligt att se att träningen och de dagliga promenaderna med barnvagn ger fysiska resultat. 3kg kvar så väger jag som innan graviditeten. Trodde ärligt talat inte att det skulle gå såhär lätt. Fortsätter det i den här takten kommer jag vara mer vältränad än innan Sixten fanns.
   Fasar inte särskilt mycket för beach 2008, som jag trodde att jag skulle göra, haha. Visst, man kan se på min kropp att jag har burit, fött och närt ett barn, men det är jag faktiskt jäkligt stolt över och inget man ska behöva skämmas över.

Nu sover Sixten sött i bärsjalen (så underbar och användbar present som vi fick av Danielle och Anton) och jag sitter och läser bloggar och äter chokladglass. Härligt.

Ciao

Jisses, vad fort tiden går ibland. Sixten hittar på nya saker han kan göra varje dag känns det som. Oh, allt händer så snabbt! Vi köpte en barnstol till honom på IKEA i helgen, vi tänkte att han skulle få öva att sitta i den bara små korta stunder ibland, för han är så stadig i nacken redan.
   Han verkade älska den och satt i den jättebra! Vi hade köpt till ett bord att sätta fast på stolen också, där la jag några leksaker och nu kan han helt plötsligt gripa och lyfta upp saker! Det kunde han inte förra veckan. Så han roade sig riktigt bra där.
   Jag vill dock inte att han ska sitta upp några längre stunder i taget innan han kan sitta själv, frestar ju på ryggen. Så sedan fick han sitta i babysittern, nästan lika roligt där då han kan slå på leksakerna som hänger framför honom.

När vi var på IKEA åt vi även på restaurangen där. Sixten var vaken men tröttnade efter ett tag på att bara ligga i en stillastående vagn och blev gnällig. Så Klas höjde upp ryggstödet (det är en liggvagn med litet ryggstöd) en bit och då kunde ju Sixten se mycket mer och då var han nöjd igen. Det är jätteroligt att han  är så pigg och nyfiken hela tiden.

Just nu sussar han dock sött i vagnen efter att vi varit på promenad runt Rocksjön med Carro och Isaac (en vän och hennes son, som är 6 veckor äldre än Sixten).

Jag ska passa på att pyssla lite här hemma.

Den här bloggen börjar mer och mer likna en såndär bok "Mitt första år". Haha. Men det är ju Sixten jag umgås med hela dagarna så då är det ju inte så konstigt att jag skriver ganska mycket om honom?!

Ciao

Idag är det som bekant alla hjärtans dag. För mig och Klas är det dock en ännu mer speciell dag. Idag är det nämligen 4 år sedan vi träffades för första gången. Ni som läst JP idag vet en del av vår kärlekshistoria. Jeez, vad tiden går fort när man har roligt. 4 år, 15 månaders värnplikt, ihopflyttning, förlovning och en 3-månaders son (för att göra en lång historia kort) senare och jag är lika kär fortfarande! Kan inte riktigt förstå hur det fortfarande kan pirra så när jag tänker på honom och att jag fortfarande kan bli alldeles mjuk i knäna när vi ser på varandra, precis som det vore första gången...Som nykär fast med den där starka kärleken också som bara kan växa fram, så jäkla underbart! 4 år, jag hoppas det blir miljoner fler!

Tack Klas för att Jag får dela mitt liv med Dig och vår underbare son!

Love is strong.

/C

Köp Jönköpings-posten imorgon om ni har möjlighet. Då får ni se, enligt mig, världens finaste familj ;-)

Idag har Sixten 2½ månad gammal vänt sig från mage till rygg för första gången. Flera gånger dessutom. Han såg helt nöjd ut efteråt. Ooh, jag är så stolt över min fina underbara son!

Yes, vi har dator och internetuppkoppling i hemmet igen! Hurra! Får se om det blir bättre uppdatering i bloggen nu. Har dessvärre glömt mycket på 2½ månad så det kan bli lite tomrum i den fortsatta förlossningsberättelsen... Tyvärr.

Puss