Slutammat
Men det har som sagt gått bra. Reflexen att låta honom amma när jag är halvvaken finns fortfarande. Så jag får påminna mig själv om att jag slutat. Tyvärr har han svårt att somna om när han vaknar tidigt på morgonen utan att amma. Så det blir tidigare morgnar. Han verkar också mer närhetstörstande om dagarna. Det var som att han tankade massa närhet när han ammade. Men nu blir det mer kramar och gos (vilket bara är mysigt) men tyvärr också en hel del bärande. Jag tror och hoppas att detta är en övergående period.
Bland de mammor jag umgås med var jag ensam om att amma mitt barn så länge. De flesta slutade efter 6-7 månader eller ammade inte alls. Jag är lite förvånad. För det verkar som om våra mammor ammade oss mycket längre. Men det går trender i amning som i allt annat. Jag är väl lite old-fashioned då. Jag är väldigt nöjd med mitt beslut att amma i 11 månader. Jag var fast besluten redan som gravid att jag skulle amma mitt barn.
Det blev tyvärr en del trassel med amningen i början. Sixten fick inte rätt grepp och det gjorde så helvetiskt ont. Men när det väl funkade kändes det så bra. Sixten växte och frodades. Det kändes häftigt att veta att det var jag som fick honom att växa. Maten var alltid färdigförpackad, rätt tempererad och vi hade den alltid med oss. (Enstaka gånger då jag var borta från Sixten fick han urpumpad mjölk som vi fryst in och några gånger fick han mjölkersättning). Dessutom har vi förhoppningsvis minskat risken för allergier och astma hos Sixten (vilket jag har i mina gener) och minskat risken för bröstcancer hos mig. Det är helt enkelt ett vinnande koncept!
Jag kan, om jag ska vara ärlig, inte riktigt förstå de som frivilligt väljer att inte amma sina barn. För jag ser bara fördelar med amning. Men de barnen blir väl välmående människor de också. Dessutom tycker jag ju att det är upp till varje kvinna om hon vill amma sitt barn till det är 3 år eller inte amma alls. Huvudsaken är att mamma och barn trivs. Ja, det är ju bra om den andra förälderna också trivs förstås. Är det någon som har bra motiveringar till att inte amma om man kan, får gärna kommentera. Ja, ni andra är givetvis också välkomna att kommentera inlägget.
Det känns lite dött lopp, det här med att diskutera amningens vara eller inte vara. Argumenten du har biter inte på mig, och du kan inte förstå mina. I grund och botten tycker jag såhär: Alla får göra som de vill. En barn mår väl som allra bäst när föräldrarna mår bra? Och om man då tycker att det är obehagligt eller påfrestande att amma, mår nog alla parter bättre av att hitta andra lösningar.
Att inte amma utesluter inte närhet, däremot måste man nog tänka lite extra mycket på det där, eftersom gratis närhet faktiskt kommer med amningen. Man får jobba lite hårdare på den punkten helt enkelt. En stor anledning till varför jag inte kan se mig själv amma mer än några veckor är faktiskt att både jag och A vill att han ska kunna vara hemma med minst ett barn första halvan av föräldraledigheten. Det är ju ganska ovanligt att pappor är det, och jag vill han ska ha den möjligheten.
Sen vet man aldrig hur det blir när man väl får barn, det kan blir precis tvärtom eller inte. Och jag är hellre en mamma som inte ammar, än en som proppar mina barn med sötsaker så fort de öppna munnen. Enligt mig finns det viktigare prioriteringar och diskussioner än just den här! Kram
Först och främst, det här inlägget var verkligen inte för att irritera dig, om du tror det. Det här är mågot jag tänkt på med tanke på alla de mammor jag träffar på Öppna förskolan och delvis efter vår diskussion.
Och, som jag skrev, så är det upp till varje kvinna att avgöra om hon vill amma eller inte. För huvudsaken är att hon trivs. Jag skulle bara vilja förstå varför man inte vill. Är det så fel?
Jag har heller inte skrivit att ingen amning utesluter närhet. Det får man ju verkligen hoppas att det inte gör. Alla föräldrar vill väl förhoppningsvis pussas och kramas med sina barn?
Att man delar på föräldraledigheten redan från början tycker jag är toppen och vi hade, som jag tidigare sagt, gärna gjort det om vi hade haft möjligheten. Vi kanske förhoppningsvis kan göra det med nästa barn. Men jag ser det inte som ett skäl till att inte amma.
Om det är så du menar, att det finns mycket värre saker att göra mot sitt barn än att inte amma det, så håller jag självklart med. Men du fick det att se ut som att jag ger Sixten godis? Vilket inte är fallet.
Om du nu tycker att det är en så oviktig diskussion och att det jag skriver är ointressant varför svarade du överhuvudtaget?
Kram
Jag tycker att det är ett viktigt ämne, just för att det faktiskt är så laddat, vare sig man är för amning eller emot. Själv är jag klart för amning och hoppas att det kommer att gå bra att amma mina framtida barn. Jag personligen tror faktiskt att det är det bästa för barnet och det är ju rent biologiskt det sätt på vilket naturen avsett att vi ska nära våra barn den första tiden. Sedan tror jag inte att barn lider någon skada av att inte ammas, det finns andra faktorer än amningens vara eller icke vara som spelar in i att vara en god förälder.
Men Charlotte, självklart blir jag inte irriterad. Och jag tyckte inte inlägget var ointressant alls! Jag syftade på att denna debatt ofta är uppe i media och på andra sätt så pass mycket att det nästan blir löjligt ENLIGT MIG, när det finns riktiga problem som för långa pass på förskolan, skolmaten eller rätten att välja förskola/skola.
Det var inte meningen att få det att låta som att du ger Sixten godis, det vet ju jag och du och alla som läser den här bloggen att du inte gör. Men på vilket sätt ska jag kunna amma mitt barn om jag går tillbaka till jobbet tre veckor efter förlossningen? Om jag inte är hemma mellan 08 och 17? Och nej, jag känner nog inte för att stå med en bröstpump varje dag. Jaja, vi vet ju vad vi tycker gällande den här diskussionen, och visst kan man diskutera saker rent allmänt. Men overall försöker jag att inte lägga mig i andras val, det finns ju en massa saker och val som folk gör som man inte kan förstå, men det är upp till dem. Visst är det ändå underbart att vi KAN välja idag? ;) Kram
Jag tycker det du skriver är skitbra. Var och en får bestämma själv hur man ska göra. Tråkigt att folk missuppfattar en del, jag fattar precis vart du vill komma.
Lena: Kunde inte sagt det bättre själv!
Danielle: Jag har inte uppfattat att det snackas sååå mycket om det i media. Och JAG tycker att det är intressant, det var därför jag skrev om det.
Att amma innebär ju inte alltid att man helammar. Man kan delamma också, om man nu t.ex. jobbar. Det brukar funka jättebra.
Visst, folk får (och ska) självklart välja själva. Men jag tycker inte att det är såå fel att försöka påverka och inspirera folk genom ens åsikter. Det är väl så politiker gör till exempel?
Lina: Tack!