trött...

Stress...alltid denna stress...och ständigt gnagande dåligt samvete...
Hur jag än vrider och vänder på mig själv för att vara till lags så blir det ändå inte bra...
Just nu går jag uppför en lång uppförsbacke och jag vet inte vad som väntar...
Jag är så trött...så trött...
Men jag vill ändå tro, att efter regn kommer solsken?

Tack Sixten, Klas, mamma, pappa och Pimbelle för att er kärlek är kravlös och äkta.
Jag älskar er.
/Charlotte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback